Kampanjen i Mongoliet, som ligger i världens utkant, startar i mitten av oktober. Republiken Mongoliet är ett instängt land. Dess norra granne är Ryssland och dess södra granne är Kina. När Jesus gav uppdraget till sina efterföljare, definierade han omfattningen av uppdraget geografiskt.
I Apg 1:8 specificerade Jesus: "Ni skall vara mina vittnen både i Jerusalem och i hela Judéen och Samaria och ända till jordens ändar." Med sitt uttryck "till jordens ändar" menade han utan tvekan också folk som Mongoliet.
Liten nation – stort uppdrag
Det stora uppdraget att erövra världen med evangeliets budskap har varit överdimensionerat för lärjungarna från början. Dess genomförande var då och är fortfarande omöjligt idag utan hjälp och mirakel med Guds kraft.
Geografiska, politiska, religiösa, ekonomiska, språkliga, kulturella och fysiska begränsningar är så stora att uppgiften faller isär i sina första steg utan Guds starka närvaro.
Nomadfolkets utmaning
Mongoler är ett nomadiskt folk. Från april till september bor hälften av Mongoliets invånare i avlägsna betesmarker, långt från städernas brus och rörelse.
Varje år mellan september och oktober börjar mongolerna sin vandring till huvudstaden, där de tillbringar vintermånaderna. Det är därför oktober är den bästa möjliga tiden för missionsarbete i Mongoliet, och speciellt för en mediekampanj.
Under vintermånaderna samlas nästan hela nationen i Ulaanbaatar. Juri, biträdande chef för uppdraget, sade: "Uppdraget bör genomföras i oktober, för i november fryser det redan i Ulaanbaatar."
Temperaturerna sjunker till minusgrader
I oktober är temperaturerna fortfarande drägliga. I november-december sjunker temperaturerna till mellan -20 och -40 grader. Under den tiden fryser livet utanför jurtorna. I dessa minusgrader fungerar inte kampanjens utomhusannonser.
Syster Boloroo, en medlem av arbetsgruppen som förbereder den mongoliska missionen, meddelade att församlingarna i Darhan och Khovdi aktivt kommer att delta i kampanjen.
Träning
"Vi har utbildat nationella missionärer och de kommer att starta nya kyrkor och grupper av troende under kampanjen", säger Boloroo. "Kampanjen i Mongoliet är den första i sitt slag som täcker hela landet. Sådana möjligheter kommer en gång i livet. Så det är verkligen en stor fråga."
Säkra ditt bönestöd
Vi ber er att minnas hela det mongoliska missionsteamet i era böner. Må Guds Helige Ande verka i alla stadier under detta mycket viktiga uppdrag. Det lokala teamet har gjort ett utmärkt jobb för att förbereda sig för detta stora uppdrag.
Mediemissions slagkraft är stor, men den slagkraften har också ett pris. Ett påtagligt böneämne är också de pengar som behövs under kampanjen. Tack för att du ber och stöttar den mongoliska missionen!
Sudan har haft 46 inbördeskrig under de senaste 70 åren. Det verkar osannolikt att det pågående inbördeskriget snabbt skulle vara över.
Efter Sydsudans självständighet från staten Sudan har landets kristna fått utstå förföljelse.
UtmaningarMajoriteten av Sudans 45 miljoner invånare är muslimer. Det uppskattas att det fortfarande finns 9 000 barnsoldater i Sudan. Många av dem har tvingats tjänstgöra i South Sudan People’s Defense Forces eller den så kallade ”Lord’s Resistance Army”.
Mer än 70 000 gatubarn bor bara i de norra delarna av Sudan. Efter alla dessa krig finns det en enorm mängd föräldralösa gatubarn i det krigshärjade Sydsudan. Sudan har traditionellt varit fientligt inställd till kristen mission.
Vad kan vi göra?Vi kan nå folket i Sydsudan och Sudan med budskapet om evangeliet och försoning. Mediemission International vill producera flera evangeliserande TV-program om försoningens kraft och sända dem via satellit och sociala medier till människorna i denna region.
Vi förbereder nu produktionen för en tv-serie som heter ”Gör ett rätt beslut” för Sudan. TV-serien har totalt 26 avsnitt som fokuserar på förlåtelse och försoning.
För en tid sedan besökte en grupp kyrkoledare från Sudan vårt huvudkontor i Helsingfors. De vädjade allvarligt om att vi skulle besöka Sudan. Då läget stabiliserats tror vi detta kan vara möjligt. Vi kommer då att dela visionen för kyrkoledarna och andra nyckelpersoner att genomföra en storstadskampanj. Vi föreslår då att temat för kampanjen skall vara ”Kraft att förlåta”. Låt oss be om Guds vägledning i detta projekt.
Vi behöver fortfarande era böner och ert stöd så vi kan producera nya evangeliserande TV-program och även framöver sända dem till tiotals miljoner sudaneser, säger Hani Henein som ansvarar för den arabiska avdelningen på Mediemission.
P.S. Stå med oss då vi sprider evangelium i det muslimska Sudan! För 500 SEK kan du vara med och nå 1000-tals sudaneser med ett budskap om frid med Gud och fred i landet.
Artikeln är baserad på ett radioprogram som sändes i Finland före semestertider. Hannu Haukka, verksamhetsledaren för MedieMission International, informationschefen Markku Tenhunen samt fältpastor och fundraiser Ari Talja samtalade i studion i Kervo, Finland.
Markku: Idag pratar vi om våra storstadskampanjer i Indien och Nepal. Vi talar också om hur viktig tro är i missionsarbete och att Gud öppnar dörrar. Först ska vi prata om Nepal. Ari, vad minns du om Nepal?
Ari: År 2009 åkte vi till Kathmandu-dalen för första gången med Kenneth Grönroos och Hannu. Företrädare för lokala församlingar tänkte sig att det var omöjligt att hålla en mediekampanj där. De förklarade att en ny konstitution höll just på utarbetas för Nepal och många olika stammar, etniska grupper och filosofier tävlade med varandra. På pastorsmötet stod dock upp en pastor som efter diskussionen sade: ”Vi borde ge Gud en chans.” Så småningom blev kampanjen i Kathmandu-dalen verklighet och vi tackar Gud för det.
Markku: Förutom att vi nu firar 30-årsjubileet av MedieMissionens arbete på minoritetsspråk, har du Hannu varit redan i 50 år i andligt arbete. Du var 16 år när Gud kallade dig. Hur gick det till?
Hannu: Jag föddes i Tammerfors, men när jag var tre år flyttade vår familj till Kanada. Jag kände att Gud kallade mig i tonåren. Kallelsen var så stark att under de sista tonåren var jag fylld av tanken på Gud som jag inte kunde komma undan. Som tonåring hade jag dock olika hobbyer och intressen med mina kompisar. Vi körde motorcyklar och ibland råkade vi i livsfara under de åren.
Kanske den mest kraftfulla upplevelsen, som är förknippad med Guds kallelse, ägde rum vid Katinala Bibelskola, nära staden Tavastehus i Finland. Där fick jag uppleva dopet i den Helige Ande. Då blev jag övertygad om att Gud hade en plan för mig. Allt som behövdes var mitt samtycke för att Gud skulle kunna använda mig. Undrar om inte Gud såg på den där unga mannen och tänkte för sig själv: ”Jag ser ännu ingenting i honom som jag kan använda!”
Jag sade till Gud: ”Även om du kallar mig till missionsarbete på heltid, kan jag inte börja det om jag inte upplever det som berättas i Apostlagärningar.” Nu efteråt tänker jag fortfarande att utan andedopet skulle jag inte kunnat vara i missionsarbete.
Markku: Hurdan var din personliga upplevelse om dopet i den Helige Ande?
Hannu: Jag hade bett till Gud att Han skulle ge den kraft som berättas i Apostlagärningar: ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8) I ett rum där i Bibelskolan knäböjde jag tillsammans med Arthur Kukkula som är välkänd inom pingströrelsen i Finland. Han bad om den Helige Andens utgjutelse över mig. I det ögonblicket skedde det något som är svårt att beskriva med ord. Jag fylldes av en enorm glädje och började prisa Gud. Jag märkte att det finska språket inte längre räckte till utan jag började tala på helt nya språk som jag inte kände till. Senare, när jag till exempel varit i Indien och lyssnat på olika språk där, har någon av dem verkat på något sätt bekant.
Fylld av glädje sprang jag ut ur rummet. Jag såg några människor sitta och prata och gick för att krama dem! De verkade lite förvånade. Därefter gick jag ut och skulle ha velat ropa till hela världen: ”Gud älskar er!”
Markku: Denna upplevelse har säkert haft en inverkan som burit dig och Laura i 50 år. Bibeln talar om både tro och gärningar och i ert arbete syns de båda.
Hannu: Allt har varit Guds ledning – flyttningar från ett land till ett annat, nya språk och uppgifter som vi lärt oss och äktenskapet med Laura. Det var verkligen Guds vilja att vi skulle gifta oss, även om sannolikheten för det var nästan obefintlig under det kalla kriget. Laura var född i Sovjetunionen och jag kom från Kanada.
Markku: Ari, du har varit med Hannu i Indien och några andra länder. Du talade om pastorn som hade tro och det ledde till gärningar i Nepal. När du lyssnade på Hannus berättelse, vilka tankar eller minnen väckte det hos dig?
Ari: När jag följt Hannus liv och läst hans biografi, så ser jag att mycket har hänt under den Helige Andes ledning på många håll i världen. Det har varit en glädje att vara med i detta arbete i tio år och se hur missionsarbetet går vidare genom tro. Vi har inte färdiga planer eller årsbudgetar utan finansieringen och många andra saker ordnar sig på ett helt annat sätt i Guds värld.
Markku: Gud har öppnat dörrar inte bara till Sovjetunionen utan också till andra länder, och nu ska vi gå vidare och diskutera Indien. Hannu, ska vi börja från Bangalore, Chennai eller Mumbai?
Hannu: Om Chennai vill jag säga att ordförande för mediemissionskampanjen där blev pastor Mohan som är ordförande för hela pingströrelsen i Indien. Ari fick äran att tala i hans församling i Chennai. Jag minns att biskop Mohan starkt uppmuntrade oss och sade att det är enastående att vi kan nå folk på detta sätt. Han sade att tiden för stora väckelsemöten i Indien är troligen över men även större skaror av människor kan nås genom medier!
Markku: Kommer du ihåg Ari, vad du predikade om?
Ari: Nej, det kommer jag inte ihåg. Men jag minns att vi åkte till Chennai med Hannu där vi träffade församlingsledare. Vi besökte också den katolska biskopen för att prata om en mediemissionskampanj. Han berättade att aposteln Thomas ben ligger begravda under hans kyrka. Han kom inte direkt med på mediekampanjen, men han välsignade den. Under den resan fick jag ett sorgebud hemifrån att min bror hade somnat in. Därför minns jag inte riktigt vad som hände under de sista resdagarna. Jag kommer emellertid ihåg att vi upplevde framsteg där. Jag minns också en missionär, en gammal indisk pastor, som berättade att missionären Emmanuel Yrjölä en gång hade kommit dit på båt. Så redan då hade finländare förmedlat evangeliets budskap i Chennai. Pastorn välsignade oss mycket varmt.
Hannu: Jag vill tillägga att den katolska biskopen, som Ari nämnde, var från påvens innersta krets. Han representerade hela Indien. När det gäller vårt mediemissionsarbete, var Chennai den första staden dit vi kom i Indien, ett land med mer än en miljard människor. I Nepal hade vi just haft en framgångsrik storstadskampanj som Gud hade välsignat. Om vi hade handlat bara efter vårt eget förstånd när vi började tala om en mediekampanj i Indien, skulle uppgiften varit verkligen oproportionerlig. Men Gud ledde oss till Chennai där vi tog reda på möjligheter att hålla en mediemissionskampanj i det stora hinduiska landet.
I Chennai ringde 70 000– 80 000 människor till kampanjkontorets telefonsluss och det uppmuntrade oss. Vi vågade sedan börja tänka på kampanjer i andra indiska städer också. Följande storstadskampanj ville vi ordna i Mumbai, en av de största städerna i Indien, och den förverkligades också.
Markku: Dt hände verkligen intressanta saker där. Ari, vad vill du lyfta fram om Mumbai?
Ari: Jag tänker på ett jättelikt utbildningsevenemang för kampanjens frivilliga. Aldrig i mitt liv har jag organiserat utbildning för så många frivilliga på en gång som vi gjorde i Mumbai med Hannu. Jag tror att cirka 15 000 människor deltog i utbildningen som arrangerades i en stor hall. Frivilliga till telefonslussen och frivilliga bokkurirer, som tog kampanjböcker till dem som beställt dem, utbildades där i ett par dagar. Jag minns indiernas iver att tjäna Gud. Nästan 1 700 församlingar medverkade i storstadskampanjen i Mumbai för att nå med evangeliets budskap en stad med 22 miljoner invånare. Mediernas betydelse för stadskampanjer är enorm. Ett så stort antal människor kan inte nås på traditionella sätt. Det var en speciell möjlighet som Gud öppnade till oss.
Hannu: Jag minns att jag bad att vi kunde se Guds ära över Mumbai, att människor fick se och höra evangeliets budskap! Jag bad det från dag till dag under olika möten och förberedelser, utbildning av frivilliga, förhandlingar om medieavtal och förberedelse av innehåll för medier.
För oss öppnades dörrar som i den hinduiska supermakten inte öppnas lätt. Ett mirakel var att ledare av Mumbais järnvägsbolag besökte oss och berättade hur man skulle kunna nå miljoner människor i staden. De sade att nio miljoner människor åkte varje dag tåg till jobbet i Mumbai. De uppmanade oss att sätta upp kampanjannonser i tågen för att få synlighet och kontakter.
Markku: Hannu, du har velat göra denna programserie om MedieMissionens arbete i 30 år också för att uppmuntra de kristna i Norden.
Hannu: Det är sant. Ingen av de hittills 108 stadskampanjerna skulle ha blivit verklighet utan tro. När Gud sänder oss till skördearbete i denna generation sänder Han oss till förhållanden som mänskligt sett är oproportionella. Gud har nycklar till resurser som människor inte känner till i förväg. Vi har fått uppleva denna glädje gång på gång och från stad till stad.
Ari: I Mumbai hölls ett möte i ett fattigt slumområde. 10 000 människor kom till ett stort fält. Du var också där Markku och såg hur den berömda Bollywood-stjärnan Johnny Lever förkunnade evangeliet och berättade om förändringen i sitt liv. Jag har inte sett någon annanstans att 3 000 människor vill komma till Jesus vid samma tillfälle. Människor med kastmärken på pannan eller muslimska huvuddukar kom fram för att ta emot Jesus i sina liv. Många onda andar drevs ut. När jag i bönetjänsten såg ansikten som strålade av frihet och glädje kändes det som en stor lönedag!
Hannu: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” Gud belönar oss om vi sätter vår tillit till Honom.
Markku: Hur skiljer sig Nepal och Indien från varandra när det gäller mediemissionskampanjer?
Ari: Jag tänker på den extrema fattigdomen i Nepal. Fattigdom finns det också i Indien, men i den nepalesiska huvudstaden var det t.ex. stora strömavbrott under mediemissionskampanjen. Det innebar utmaningar till oss. Det fanns också många andra motgångar och utmaningar. I Indien var utgångspunkten kanske lättare på det sättet att församlingsledare var mer enhälliga. Men Gud verkade på pastorer i Nepal så att mediemissionskampanjen kunde förverkligas också där.
Hannu: Om vi jämför med Mumbai, så var Nepal ett ”trevligt litet paket”. Allt verkade vara mer ”kompakt”. I Mumbai däremot samarbetade vi med hela 1 700 församlingar. Jag befarade att det skulle bli för mycket för oss att klara av. Men vi uppmuntras när vi såg hur Gud hjälpte oss att ordna allt det nödvändiga. När det gäller Mumbai vill jag ännu berätta att rubriker för de största dagstidningarna proklamerade: ”Kampanjen Kraft till förändring tog Mumbai med storm!” Dessa rubriker var ett erkännande för det som hade hänt.
Markku: Jag såg också en tidning med en sådan rubrik. Det var fantastiskt! Har du haft också ökentider under dessa 50 år i andligt arbete?
Hannu: När allt kommer omkring, är livet inte bara en hallelujasång. Vi möter också motgångar. Men i dessa radioprogram och i vår tidning betonar vi inte motgångar. Vi vill upphöja Gud och berätta om Honom och Hans goda gärningar. Det är inte realistiskt att tänka att Gud skulle göra allt för oss utan att vi möter några prövningar. En kristens liv är inte sådan.
När svårigheter, motgångar och ökenupplevelser har kommit, har Gud varit med oss. Som David säger i sin psalm 23: ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.”
Artikeln är baserad på ett radioprogram vecka 24. Hannu Haukka, verksamhetsledaren för MedieMission International, informationschefen Markku Tenhunen och vice verksamhetsledaren Andreas Wirth samtalade i studion i Kervo, Finland.
Hannu: I 30 år har MedieMission International genomfört storstadskampanjer på många olika språk. Evangelium har spridits på mer än 50 olika språk, främst via tv, men också genom litteratur och storstadskampanjer. Till exempel Laos i Asien är ett mycket intressant land där vi kunnat dela evangelium. För några år sedan kontaktades vi av dottern till presidenten i Laos. Hon bjöd oss till Laos för att förhandla om samarbete.
När vi anlände till Laos med Kenneth Grönroos fann vi att situationen där var riktigt intressant. Presidentens dotter bad oss om rättigheter till att sända den animerade serien Superbook på den statliga tv:n i Laos. Innan dess hade vi inte gett ut någonting på det laotiska språket, och vi visste inte så mycket om Laos heller. Allt vi visste var att landet var kommunistiskt och vi fick veta att inga kristna tv-program någonsin hade visats där på laotiska. – Superbook innehåller 52 bästa bibelhistorier för barn. Den animerade serien skulle potentiellt kunna nå miljoner människor!
Presidentens dotter hade studerat i Sovjetunionen i slutet av 1980-talet. Hon och ett par hundra utvalda barn från elitfamiljer hade skickats till Moskva och andra städer för att studera ryska. Syftet med studierna var att de skulle träda i tjänst hos landets utrikesministerium. Tack vare sina kunskaper i ryska språket skulle de kunna upprätthålla relationer mellan dessa länder. Det hände att dottern till presidenten själv kom till tro i Sovjetunionen! Hon hade sett flera avsnitt av Superbook-serien och hon ville att denna serie skulle visas för hennes folks barn som inte kunnat vara i någon beröring med Jesus eller Bibeln tidigare.
Presidentens dotter berättade att den sovjetiska säkerhetspolisen, KGB, hade fått veta om att hon kommit till tro och informerat den laotiska hemliga polisen. När hon återvände till sitt hemland efter sina studier möttes hon på flygplatsen av landets säkerhetspolis. Den förbjöd henne att ha några som helst kontakter eller sammankomster med kristna. Hon sattes också i husarrest.
Men Gud förutsåg allt också i det här fallet! Singapores och Australiens ambassadörer i Laos kände presidentens dotter. De började hålla hemliga bibelundervisnings- och bönestunder med henne. Hon fick växa andligt under många år. En dag frågade hon sin far om hon skulle få visa några program på tv. Han svarade: ”Du får själv välja den serie som ska visas.” Och dottern valde Superbook.
Må detta vara ett exempel till oss alla att Gud har nycklar till varje land och varje låst dörr. Genom dottern till Laos president verkade Gud så att hela landet fick se bibelberättelser på tv i 52 veckor.
Och vad sade presidenten när han förstod innehållet i programmen? Tydligen reagerade han inte offentligt på något sätt, men han var knappast så glad över det.
Markku: Det här var en intressant historia! Jag kommer ihåg att jag var med när avtalet undertecknades och tog några bilder på tillfället. Andreas, vilka tankar väckte det här hos dig?
Andreas: Här framgår det återigen att det inte är fråga om mänskliga kunskaper och strategier, utan Gud öppnar suveränt dörrar till länder som alla tror är stängda för evangeliet.
Markku: Gud skapar nätverk! Har det funnits kontakter med Laos sedan dess?
Hannu: Ja. De bad om att få fler serier att visa och de fick till exempel en annan kristen animerad serie för barn som heter Kingdom Adventures (Guds rikes äventyr). De har också bett om andra program. Jag vill också nämna att tack vare presidentens dotter kom tusentals barn till Superbook-barnlägret. Många kom till tro där. Dessutom hörde vi att chefen för den laotiska tv:n hade kommit till tro under vårt samarbete!
Markku: Sedan ska vi prata om Nepal. Andreas, vad vet du om det landet?
Andreas: Det är ett av de fattigaste länderna i världen. Cirka 31 miljoner människor bor i landet som ligger mellan Indien och Kina. Hälften av landet ligger på Himalaya-bergen, den andra hälften vid foten av bergen. En fjärdedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. I små bysamhällen uppe i bergen är fattigdomen så stor att kvinnor dör av lungsjukdomar, eftersom man inte har råd att bygga skorstenar. De lagar mat i sina hyddor och andas in rök. Det är mycket sorgligt.
Markku: Nepal är ett land där vi också hade ett stort genombrott när det gäller mediearbete. Stämmer det?
Hannu: Ja. Vi fick en överraskande inbjudan att komma till Nepal för att diskutera möjligheten att genomföra en mediekampanj i staden Kathmandu på Himalaya. Jag hade hört mycket om Mount Everest och sett bilder på det majestätiska berget, men det var verkligen en storslagen syn.
När vi sedan förde förhandlingar om en storstadskampanj i detta land som även kallas för ”hinduismens vagga”, började jag tvivla på möjligheter att få någon tv- eller radiotid. Och vem skulle ge oss spaltutrymme i tidningar? Hur skulle vi kunna sätta upp utomhusannonser då det krävdes tillstånd för allt?
Även några pastorer var ganska tveksamma när vi berättade om vårt mediekampanjkoncept. Situationen ljusnade när vi träffade företrädare för den nepalesiska statliga tv:n. Vi bad dem om en halvtimme programtid varje kväll i 30 dagar. De frågade om innehållet i våra program, och naturligtvis berättade vi om dem så gott vi kunde. Vi sade också att genom dessa program kunde människor få uppleva den finaste och största förändringen i sina liv.
Men sedan förändrades tonen. De ifrågasatte våra motiv och oss. Till sist bad en av dem om ett program att titta på så att de skulle förstå vårt syfte. Programmet råkade vara en livsberättelse av en före detta maoistisk terroristledare. I halvtimmesprogrammet berättades hur en tonårspojke växte upp till en terroristledare som ville döda och förgöra nepaleser. Hans mor hade dödats framför ögonen på honom. Efter att hans moster tog hand om honom blev hon våldtagen och dödad. Vreden inom honom hade blivit så stor att han beslutade att när han skulle bli vuxen skulle han döda dem som hade berövat honom hans mor och moster. I slutet av programmet frågades han hur det var möjligt att människohataren och mördaren förvandlats till något helt annat. Han berättade att han en dag träffade en man som förändrade hela hans liv. Mannens namn var Jesus Kristus.
Det verkade att den nepalesiska statliga tevens tjänstemän var intresserade av hur en terroristledare förvandlats till en fredsälskande människa. Detta budskap skulle folket behöva höra i landet som ständigt hotas av våldsamheter. Och så visades programmet på en rikstäckande tv-kanal. Det kom en enorm mängd feedback på programmet ända från Himalaya-bergen. I feedbacken upprepades orden: ”en enastående historia”. Eftersom tittarresponsen till kanalen hade blivit så omfattande, blev vi sedan ombedda att tillhandahålla fler liknande program. Och mer och mer!
Under 30 dagar kunde miljontals människor i Himalaya-bergen höra evangeliets budskap genom livsberättelser på sina tv-apparater, och det väckte mycket uppmärksamhet. Kampanjkontoret kontaktades av 40 000 hinduiska familjer för att få kampanjboken som berättar om hur en människa kan bli frälst. Dessutom kom det folk till fots från Indien över gränsen till Nepal. De kom över till Nepal för att ringa till vårt kampanjkontor och beställa kampanjboken, eftersom det avgiftsfria telefonnumret inte fungerade i Indien.
Markku: Storstadskampanjer är så att säga MedieMission Internationals huvudprodukt. Mediekampanjer har redan ordnats i 107 städer. Vad skulle du vilja säga om dem, Andreas?
Andreas: Jag tänker att detta koncept verkligen följer de bibliska principerna om hur Jesus, aposteln Paulus och hela Bibeln lär oss att arbeta och verka här i världen. Jesus lämnade himlens härlighet och antog en tjänares gestalt då han blev människa för att nå alla människor. Han lärde sina lärjungar och gav dem missionsbefallningen för att de skulle sprida evangelium.
Det viktigaste i vårt förkunnande är evangeliets okomplicerade och rena budskap. Då kommer vi inte i första hand för välgörenhet och hjälp, utan vår uppgift är att förkunna evangelium. Emellanåt kan vi också hjälpa människor att tillgodose deras materiella behov, men tyngdpunkten i vår verksamhet ligger i evangeliet. Det räcker inte att en människa får kläder och en kopp ris om hennes själ håller på att gå förlorad.
En annan viktig sak är att förkunnandet görs på ett sätt som berör mottagarna. Kulturerna är olika i olika länder. Vi bör anpassa oss till den speciella kultur som råder där mediekampanjen ordnas. Detta är den ena spjutspetsen i vår strategi. Den andra är att vi skall förkunna evangelium ”på vägar och stigar” varje dag. Det är där människor är och därför använder vi medier.
Markku: Hannu, vill du ännu nämna något ställe i Asien?
Hannu: Ja. Vi genomförde en mediekampanj i staden Biratnagar som ligger vid gränsen mellan Nepal och Indien. Hundratusentals nepaleser vandrar till fots till Indien genom denna gränsstad varje år. Olyckligtvis har 300 000 flickor också tagits över gränsen till Indien som sexslavar. Ett av våra mål i staden var att förkunna människovärde och att människan är Guds avbild.
I Jesu liknelse om talenter fick en tjänare fem talenter, den andra två, den tredje en talent, var och en efter hans förmåga. Gud investerar i oss på många sätt och vi har fått detta korta liv för att ta hand om Hans investering. Vi är inte alla predikanter eller missionärer. Många är förebedjare och andra är supportrar. Var och en av oss kan vara med i detta arbete på olika sätt.
På bilden cirka 3 000 indier som vill ta emot Jesus i sitt liv under mediemissionskampanjen i Mumbai.
Artikeln är baserad på ett radioprogram vecka 21. Hannu Haukka, verksamhetsledaren för MedieMission International, Kenneth Grönroos, ledamot i MedieMissions styrelse och ledningsgrupp, och informationschefen Markku Tenhunen samtalade i studion i Kervo, Finland.
Markku: I det här avsnittet berättar vi om Indiens barn och om arbetet att nå dem genom TV-program. Vi pratar också om vårt missionsarbete på andra asiatiska språk. Som organisation har vi nått hundratals miljoner människor med evangelium under årtionden.
För en del år sedan fick MedieMission International ett brev från Indien. I brevet berättades om att det finns cirka 700 miljoner barn i Indien och brevskrivaren ställde en kort och tydlig fråga: ”Vad tänker ni göra för dem?”
Kenneth: Det var ett intressant brev med en mycket konkret fråga. På den tiden var jag ofta i Indien och medverkade i olika kampanjer i Indiens byar och städer. Jag hade en del kontakter där. Sedan bad Hannu mig att komma med på en resa.
Nästa gång reste vi dit tillsammans och träffade Simon David som var avsändaren av brevet. Vi träffade honom i Hyderabad. Vi märkte att det rådde en stor nöd där. Han arbetade bland barnen och han hade ett stort hjärta … Han sade att arbetet han gjorde var så begränsat – egentligen en droppe i havet.
Vi hade serierna Superbook och Kingdom Adventures som är animerade serier med kristet budskap för barn. De dubbades till flera lokala språk och så småningom fick vi dessa program till tv-kanaler.
Hannu hade träffat David Mainse, grundaren till tv-stationen Crossroad Christian Communication i Canada. Han sa till Hannu att om vi åker till Indien måste vi träffa Ashwin Dyhriam som gått i deras medieskola och var en mycket bra elev.
Markku: Det handlar om ett nätverk av människor. I det här fallet uppstod ett nätverk med grundaren och ledaren av en kanadensisk TV-kanal, sedan naturligtvis Hannu, du Kenneth, Simon David och senare Ashwin Dhyriam där i Indien.
Man kan också säga att det hela började i Indien med barnprogram. Barn fick program som var riktade till dem som ett slags ”minoritet”. Vanligtvis glöms de bort i kristna tv-produktioner. Det finns en hel del kristna tv-kanaler och program men de riktar sig vanligtvis till de vuxna.
Dessa barnprogram fick en enorm mängd feedback och vi hade på kontoret några medarbetare endast för att gå igenom tittarresponsen. Vi köpte en stor mängd Barnbiblar och skickade dem till dessa barn som hade gett oss feedback. För många av dem var det deras första bok.
Så här kunde vi nå åtminstone en del av Indiens barn med det glada budskapet om Kristus.
Men berättelsen slutar inte där! Ashwin Dhyriam var också en nyckelperson senare under mediekampanjer i Indien. Vi insåg ganska snabbt att Ashwin är en aktiv man som får saker att hända. Han var mycket effektiv i att göra program som inte bara kan textas utan de måste dubbas. Sedan kom idén om storstadskampanjer och den första kampanjstaden var Dhyriams hemstad Chennai. Det var verkligen en stor sak för MedieMission International när ”portarna till Indien” öppnades.
Jag hade glädjen att vara med i de tidiga stadierna av kampanjen och jag har underbara minnen av gemenskapen mellan pastorer där i Chennai. Dessa pastorer som tidigare tävlat med varandra tog varandras händer och sade: ”Vi ska arbeta tillsammans för denna stad”.
Det var en oerhört kraftfull start och en mycket framgångsrik kampanj. Efter det kom andra städer med.
Markku: Du har följt MedieMissionens arbete både som styrelseordförande och i ledningsgruppen. Du har varit med sedan slutet av 90-talet: vad tänker du om den här 30-årsperioden?
Kenneth: Ingen kunde ha föreställt sig detta för 20 år sedan. Det är otroligt: steg för steg har nya områden öppnats för oss. Först Ryssland och sedan Indien, Nepal, Mellanöstern, Ukraina, etc. Det är underbart vad Gud kan göra om vi lyder Honom och vågar ta nya utmaningar. Vi ser nu efteråt att Gud förde samman precis rätta människor och de blev ett fungerande team.
Markku: I detta arbete medverkar ett stort antal kristna också här i Finland i olika kyrkor och församlingar. Gud har talat till deras hjärtan och det har gjort vårt arbete möjligt. Du har länge varit i ledning för den svensktalande pingströrelsen här i Finland och du är församlingsråd. Vad tänker du om framtiden för det kristna mediemissionsarbetet?
Kenneth: Medan kyrkorna har varit stängda på grund av coronaepidemin har vi insett hur kraftfullt verktyg mediearbetet är! Många församlingar har använt medier mycket framgångsrikt på olika plattformar. Det är verkligen en del av vår framtid. Det berättar också att ett mediehus som MedieMission International, som har stark erfarenhet, expertis och mycket kontakter, är hundraprocentigt säkert även ett framtidens verktyg i Guds hand. När vi vill sprida Guds rike är det en stor sak!
Markku: Vi fortsätter nu med verksamhetsledaren Hannu Haukka.
Markku: Kenneth talade om nätverk och hur vi upplevt Guds ledning på ett speciellt sätt i allt detta. Vilka slags minnen har du av mediekampanjer i Indien?
Hannu: Jag minns att det var riktigt bra att resa med Kenneth och se hur stora saker Gud gjorde på Asiens enorma skördefält. Samtidigt fick vi se vad Gud gjorde också genom MedieMissionens arbete!
Vi hade aldrig kunnat ana hur Gud skulle använda mediekampanjer till exempel i Indien, Nepal eller Sri Lanka.
De har varit ett enormt mirakel och vi har haft förmånen att vara en del av denna stora missionsfamilj världen över! Var och en av oss gör vad vår Herre har gett oss att göra.
Som Paulus sa i 1 Kor 3:6: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten”. Den som planterar och den som vattnar ska få sin lön efter sitt arbete. Vi är Guds medarbetare och vi gör detta tillsammans med andra missionsorganisationer.
Hannu: Hindi talas av ca 500 miljoner människor i landet och är ett officiellt språk. Tamil talas av 69 miljoner människor, telugu av 81 miljoner människor. Marathi talas av 83 miljoner människor och kannada av 43 miljoner människor. När dessa språk läggs samman blir det 270 miljoner människor.
Hur kan vi nå så många människor? När Jesus gav missionsbefallningen, lovade Han också att vi inte skulle sändas ut ensamma. Han sade: ”Jag är med er alla dagar intill tidens slut”.
Och när Han sade att evangelium om riket ska predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, innebar det också att Han skulle ge verktyg för det. Medierna har gjort det möjligt. Vi har kanske inte haft förståelse att använda alla medier på bästa möjliga sätt, men det är inte ett problem: Då vårt eget kunnande inte räckt till har vi kunnat vända oss till mediebyråer i dessa stora städer. De har all statistik från alla medier och de vet vilken radiostation som lyssnas och vad som ses på eller läses vid en viss tidpunkt. Vi behöver inte veta allt utan bara tala om vad vi behöver och de tar hand om det.
Markku: Mediemissionskampanjerna har varit mycket effektiva trots att kulturerna är olika.
Hannu: Om vi räknar med Sri Lanka och Nepal, talar vi om cirka 800 miljoner människor som berörts av evangeliets budskap genom många olika medier! Det är en väldigt stor kontaktyta med ett enormt hav av människor i dessa länder. Vi skulle aldrig kunnat tro att det här var möjligt när vi började från det lilla Finland … Det har varit en fullständig överraskning för oss.
Det är också goda nyheter till alla våra supportrar! När ni sände oss till skördearbete, så tror jag att ingen av oss förstod vad som skulle hända.
Markku: Hur mycket konkret feedback kom det?
Hannu: Vi hade i varje kampanj ett callcenter och till exempel i Mumbai var det 400 människor som svarade på samtalen dygnet runt. För att gå igenom feedback behövdes 15 000 frivilliga som utbildades till det. Mediekampanjen där varade hela 45 dagar. Under denna tid ringde och loggade 350 000 personer in i vår databas för att be om en kampanjbok. Ett stort antal människor i den här staden tog alltså upp telefon och ringde eller kontaktade oss via hemsidan.
1 700 församlingar deltog i denna mediemissionskampanj. I det hinduiska samhället är det svårt att dela med sig av evangeliets budskap, men plötsligt var det hundratusentals människor som själva visade intresse för det!
Jag minns särskilt ett evenemang i slummen där mer än tiotusen människor var med. En berömd indisk Bollywood-filmstjärna Johnny Lever talade där. Det var en stor sak: tusentals människor ville bli frälsta i slutet av evenemanget! Onda andar drevs ut från många människor där.
Markku: Vi berättar om detta eftersom det finns ett väldigt stort antal människor i de nordiska länderna som är engagerade i detta arbete, och det behövs också nya vänner.
Hjärtligt tack till er alla för att ni står vid vår sida i missionsarbetet med förbön och stöd för att uppfylla Jesu missionsbefallning även under dessa exceptionella tider.