Mediemissionsarbete i 30 år på många olika språk: Kaukasien i fokus

På bilden talare av olika minoritetsspråk från f.d. Sovjetunionen. MedieMission International har varit med i att förmedla evangelium till dem på deras egna språk i 30 år.

Artikeln är baserad på ett radioprogram i Finland (vecka 20). I studion var verksamhetsledare Hannu Haukka, informationschef Markku Tenhunen samt insamlingskoordinator och fältpastor Ari Talja.

Markku: I dessa radioprogram under sommaren talar vi om vårt arbete bland minoritetsfolk som pågått i 30 år. Det finns många minoritetsfolk i Ryssland och före detta Sovjetunionen., t.ex. finsk-ugriska folk.

Ari: Det finns verkligen många av dem! Idag talar vi speciellt om folk som talar kaukasiska språk som det finns tiotals av. Kaukasien ligger vid gränsen mellan Asien och Europa, mellan Svarta havet och Kaspiska havet. I norr gränsar området till Manytj-dalen och i söder till Turkiet och Iran.  Utom rysk befolkning, finns där också t.ex. nordkaukasiska folk varav tjetjener är den största gruppen. Till sydkaukasiska språk hör bland annat georgiska och till nordvästkaukasiska språk bland annat kabardinska. Om vi tänker på områdets religiösa förhållanden, så är tjetjenerna sunnimuslimer, men annars finns det mycket av t.ex. naturreligioner.

Markku: I det senaste programmet tog vi upp vad Bibeln säger om minoritetsspråk. Hannu, skulle du vilja fortsätta om detta?

Hannu: Jag ska läsa ett avsnitt från Uppenbarelsebokens kapitel 7 som handlar om den vision som aposteln Johannes fick på ön Patmos: “Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: ’Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.”

En dag, framför Guds tron, står också en stor skara som består av kaukasiska folk. De prisar Gud för frälsningen som kom till dem! För den frälsning som ni har bett för och för det arbete ni har stött alla dessa år!

Markku: Även om vi här ser tillbaka på historien är minoritetsspråken fortfarande starkt i fokus på MedieMission International, eller hur?

Hannu: Ja. Vi har kunnat göra missionsarbete på språk som talas i Kaukasien och på de finskugriska och de asiatiska och afrikanska minoritetsspråken under dessa år.

Någon tid efter Sovjetunionens kollaps gjorde jag en resa till Kaukasien. Våldet härjade på området och många västerlänningar hade kidnappats och dödats. Som reskamrat hade jag TV-ingenjören Carlos som var mediemissionsarbetare för ett amerikanskt pingstsamfund i Bryssel och gjorde missionsresor runt om i världen. Han var kunnig i att installera radio- och TV-stationer, sändare och antenner. Vi var på resan på önskemål av en västerländsk affärsman för att undersöka möjligheter att göra mediemissionsarbete i Kaukasien. Carlos och jag hade åkt till Vladikavkaz för att ta reda på om det fanns förutsättningar för kristen tv-verksamhet. Vi hade redan flera år tidigare producerat Superbook (52 Bibelhistorier för barn som tecknade filmer) till kaukasiska språk och fått mycket feedback på det från folk i Kaukasien.

Chefen för den lokala kommersiella TV-kanalen hade sökt efter kristna program och vänt sig till MedieMission International. Han erbjöd 6 timmar sändningstid per dag. Kanalen kunde ses av två miljoner människor varav de flesta var muslimer. Största delen av tittarna var tjejener, ryssar, ingusjier och osseter. Avsikten var att de skulle få andliga program på deras egna språk.

Ursprungligen var det meningen att vi efter möten skulle skjutsas av ledarna för TV-stationen i Vladikavkaz till staden Mineralnyje Vody som låg långt borta. Men planerna förändrades och vi sattes i en buss. Jag hade en känsla att detta inte var ett bra tecken …

Markku: Under resan blev ni bestulna av era plånböcker, eller hur?

Hannu: Det hände en hel del under den resan. Vi råkade i allvarlig fara när bussen vi åkte med stoppades två gånger. På hotellet i Vladikavkaz bodde jag i ett annat rum än Carlos och kvällen före bussresan tittade jag på nyhetssändningen som naturligtvis var på ryska. I nyheterna berättades att fyra västerlänningar hade dödats eftersom deras brittiska arbetsgivare inte betalat lösen. Nästa morgon när jag åt frukost med Carlos frågade jag honom försiktigt: “Råkade du se på kvällsnyheterna?” Han svarade “nej” och att han somnat tidigt. Jag sade: “Mycket bra”. Det var en lättnad för mig …

Vi hade färdats i cirka en timme när bussen bromsade in och stannade. I ljuset framför bussen såg jag civilklädda män med automatvapen. Jag böjde ned huvudet och gav Carlos ett tecken att göra det samma. En man steg in i bussen, kastade en blick på passagerarna och gick sedan ut. Vi hade på oss pälsmössor som vi nyss köpt på torget så vi stack inte ut bland de andra passagerarna. Det var ett skrämmande ögonblick. Vi satt långt bak och lyckligtvis kom dessa vapenmän inte längre in i bussen för annars skulle vår resa kunnat stanna där.

Ari: Det låter att ni hade många änglar med er på resan, eftersom Hannu är här i studion idag och kan berätta dessa intressanta historier.

Markku: Ni fick säkert visdom från Gud i den situationen.

Hannu: Det var ett exceptionellt och skrämmande ögonblick.

Markku: Sedan blev ni också stulna på era pengar.

Hannu: Bussresan avbröts en andra gång då beväpnade män krävde skyddspengar av busspassagerarna som hade varit i staden för att köpa matvaror och annat. Alla hade inte pengar utan de måste överlämna t.ex. mandariner eller bananer. Det var ett slags vägtull.

Resan avbröts en gång till när vi anlände till busstationen i Mineralnyje Vody. På perrongen tappade någon en bunt sedlar framför Carlos. Han tänkte plocka upp pengarna för att ge dem till deras ägare, men en yngre man kom och tog dem. Tjetjenska män började samlas omkring oss i nattens mörker. Mannen som förlorat pengarna misstänkte att Carlos hade tagit dem. Vi krävdes att visa våra plånböcker, men Carlos var motvillig. Medan ett tjugotal ögonpar stirrade på oss sade jag till Carlos att han måste visa upp att han inte hade några stulna pengar, och till sist gjorde han det. Sedan visade vi vem som tagit pengarna. Männen började klappa oss på ryggen, bad om ursäkt och lämnade busstationen. Sedan gick jag för att köpa flygbiljetter till Moskva, men när jag kom till kassan upptäckte jag att min plånbok var tom! Carlos tittade i sin plånbok och den var tom också.

Jag bad till Gud och frågade hur vi skulle komma därifrån. Efter vissa svårigheter fick vi våra pengar tillbaka hos milisen. Vi ledsagades till ett närliggande hotell och varnades för att inte lämna det innan vårt flyg skulle gå följande morgon.

Markku: Det hela började med en mediekonferens i Ryssland där någon kom till dig och frågade: “Finns det någon produktion av kristna program på vårt eget språk?” Under åren har tryckts ett stort antal andlig litteratur och framställts tv-program på minoritetsspråk, ordnats mediekampanjer osv.

Hannu: Från den där konferensen i St. Petersburg minns jag det ögonblick då representanter från Sovjetunionens minoritetsfolk stod framför mig och ställde den frågan. Då startade en stor process som ledde till produktionen av program på många olika språk i Sovjetunionen och sedan i Ryssland.

Markku: Man kan verkligen säga att det var pionjärsarbete. Ari, du vill dela med oss ett Bibelställe där.

Ari: Jag tänker på kapitel 2 i Apostlagärningar. Människor i Babylon ville bygga ett torn och nå till Gud. Då förbistrade Gud deras språk där. Innan dess hade det funnits bara ett språk i hela världen. När Jesus gav missionsbefallningen uppmanade Han lärjungar att stanna i Jerusalem tills de skulle bli döpta i den helige Ande. Jag önskar att jag hade varit på plats på den första pingstdagen! I Apostlagärningarna berättas om talare av cirka 15 olika språk som undrade på pingstdagen: “Hur kan vi höra dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar?” Det var som om Gud i den situationen bestämt sig för att ångra denna förbannelse av att förbistra språk. Han gjorde sina stora gärningar kända för talare av alla dessa olika språk. När de återvände till de länder där de bodde började evangeliet spridas. Vi har samma helige Ande idag. Den Helige Ande har utgjutits över hela den kristna kyrkan.

Hannu: Ja, hela Nya testamentet talar om Guds vilja och Hans stora plan att evangeliets glada budskap ska spridas till alla folk, stammar och språk. Detta tema upprepas ständigt där, från evangelier till Uppenbarelseboken. Församlingens uppgift är att föra evangeliet till alla folk.

Markku: Hur kom visionen för medieutbildning till?

Hannu: Under sovjetstyre var alla medier förbjudna för församlingar. Efter Sovjetunionens fall hade församlingarna därför inga förutsättningar att använda sig av medier. Det var dock helt nödvändigt om de ville nå 300 miljoner människor. Vi arrangerade medieutbildningar i Ryssland. Vi utbildade ungdomar i församlingar att göra tv- och radioprogram och genomförde också andra, fleråriga utbildningar på olika håll i Ryssland. Det uppskattas att tusentals ungdomar deltog i utbildningarna.

Jag kom att tänka på Jesu liknelse om en man som skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. En fick fem talenter, den andra två, den tredje en talent, var och en efter hans förmåga. Efter en lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och bad dem att göra redovisning av hur de använt den egendom som de anförtrotts. Man kan kalla det för en investering.

Bibeln berättar: “Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” Han tackar på samma sätt tjänaren som tjänat två talenter till.

Vi är inte alla predikare eller missionärer. Många är förebedjare och andra är supportrar. Var och en av oss kan vara med i detta arbete på olika sätt.

Enligt dina möjligheter kan du stödja MedieMission Internationals globala missionsarbete genom vår donationssida Ge en gåva (referensen största behovet) via denna länk.

Må Gud välsigna dig rikligt!