Evangelium i 30 år på många olika språk: Laos och Nepal i fokus

Artikeln är baserad på ett radioprogram vecka 24. Hannu Haukka, verksamhetsledaren för MedieMission International, informationschefen Markku Tenhunen och vice verksamhetsledaren Andreas Wirth samtalade i studion i Kervo, Finland.

Hannu: I 30 år har MedieMission International genomfört storstadskampanjer på många olika språk. Evangelium har spridits på mer än 50 olika språk, främst via tv, men också genom litteratur och storstadskampanjer. Till exempel Laos i Asien är ett mycket intressant land där vi kunnat dela evangelium. För några år sedan kontaktades vi av dottern till presidenten i Laos. Hon bjöd oss till Laos för att förhandla om samarbete.

När vi anlände till Laos med Kenneth Grönroos fann vi att situationen där var riktigt intressant. Presidentens dotter bad oss om rättigheter till att sända den animerade serien Superbook på den statliga tv:n i Laos. Innan dess hade vi inte gett ut någonting på det laotiska språket, och vi visste inte så mycket om Laos heller. Allt vi visste var att landet var kommunistiskt och vi fick veta att inga kristna tv-program någonsin hade visats där på laotiska. – Superbook innehåller 52 bästa bibelhistorier för barn. Den animerade serien skulle potentiellt kunna nå miljoner människor!

Presidentens dotter hade studerat i Sovjetunionen i slutet av 1980-talet. Hon och ett par hundra utvalda barn från elitfamiljer hade skickats till Moskva och andra städer för att studera ryska. Syftet med studierna var att de skulle träda i tjänst hos landets utrikesministerium. Tack vare sina kunskaper i ryska språket skulle de kunna upprätthålla relationer mellan dessa länder. Det hände att dottern till presidenten själv kom till tro i Sovjetunionen! Hon hade sett flera avsnitt av Superbook-serien och hon ville att denna serie skulle visas för hennes folks barn som inte kunnat vara i någon beröring med Jesus eller Bibeln tidigare.

Presidentens dotter berättade att den sovjetiska säkerhetspolisen, KGB, hade fått veta om att hon kommit till tro och informerat den laotiska hemliga polisen. När hon återvände till sitt hemland efter sina studier möttes hon på flygplatsen av landets säkerhetspolis. Den förbjöd henne att ha några som helst kontakter eller sammankomster med kristna. Hon sattes också i husarrest.

Men Gud förutsåg allt också i det här fallet! Singapores och Australiens ambassadörer i Laos kände presidentens dotter. De började hålla hemliga bibelundervisnings- och bönestunder med henne. Hon fick växa andligt under många år. En dag frågade hon sin far om hon skulle få visa några program på tv. Han svarade: “Du får själv välja den serie som ska visas.” Och dottern valde Superbook.

Må detta vara ett exempel till oss alla att Gud har nycklar till varje land och varje låst dörr. Genom dottern till Laos president verkade Gud så att hela landet fick se bibelberättelser på tv i 52 veckor.

Och vad sade presidenten när han förstod innehållet i programmen? Tydligen reagerade han inte offentligt på något sätt, men han var knappast så glad över det.

Markku: Det här var en intressant historia! Jag kommer ihåg att jag var med när avtalet undertecknades och tog några bilder på tillfället. Andreas, vilka tankar väckte det här hos dig?

Andreas: Här framgår det återigen att det inte är fråga om mänskliga kunskaper och strategier, utan Gud öppnar suveränt dörrar till länder som alla tror är stängda för evangeliet.

Markku: Gud skapar nätverk! Har det funnits kontakter med Laos sedan dess?

Hannu: Ja. De bad om att få fler serier att visa och de fick till exempel en annan kristen animerad serie för barn som heter Kingdom Adventures (Guds rikes äventyr). De har också bett om andra program. Jag vill också nämna att tack vare presidentens dotter kom tusentals barn till Superbook-barnlägret. Många kom till tro där. Dessutom hörde vi att chefen för den laotiska tv:n hade kommit till tro under vårt samarbete!

Markku: Sedan ska vi prata om Nepal. Andreas, vad vet du om det landet?

Andreas: Det är ett av de fattigaste länderna i världen. Cirka 31 miljoner människor bor i landet som ligger mellan Indien och Kina. Hälften av landet ligger på Himalaya-bergen, den andra hälften vid foten av bergen. En fjärdedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. I små bysamhällen uppe i bergen är fattigdomen så stor att kvinnor dör av lungsjukdomar, eftersom man inte har råd att bygga skorstenar. De lagar mat i sina hyddor och andas in rök. Det är mycket sorgligt.

Markku: Nepal är ett land där vi också hade ett stort genombrott när det gäller mediearbete. Stämmer det?

Hannu: Ja. Vi fick en överraskande inbjudan att komma till Nepal för att diskutera möjligheten att genomföra en mediekampanj i staden Kathmandu på Himalaya. Jag hade hört mycket om Mount Everest och sett bilder på det majestätiska berget, men det var verkligen en storslagen syn.

När vi sedan förde förhandlingar om en storstadskampanj i detta land som även kallas för ”hinduismens vagga”, började jag tvivla på möjligheter att få någon tv- eller radiotid. Och vem skulle ge oss spaltutrymme i tidningar? Hur skulle vi kunna sätta upp utomhusannonser då det krävdes tillstånd för allt?

Även några pastorer var ganska tveksamma när vi berättade om vårt mediekampanjkoncept.  Situationen ljusnade när vi träffade företrädare för den nepalesiska statliga tv:n. Vi bad dem om en halvtimme programtid varje kväll i 30 dagar. De frågade om innehållet i våra program, och naturligtvis berättade vi om dem så gott vi kunde. Vi sade också att genom dessa program kunde människor få uppleva den finaste och största förändringen i sina liv.

Men sedan förändrades tonen. De ifrågasatte våra motiv och oss. Till sist bad en av dem om ett program att titta på så att de skulle förstå vårt syfte. Programmet råkade vara en livsberättelse av en före detta maoistisk terroristledare. I halvtimmesprogrammet berättades hur en tonårspojke växte upp till en terroristledare som ville döda och förgöra nepaleser. Hans mor hade dödats framför ögonen på honom. Efter att hans moster tog hand om honom blev hon våldtagen och dödad. Vreden inom honom hade blivit så stor att han beslutade att när han skulle bli vuxen skulle han döda dem som hade berövat honom hans mor och moster. I slutet av programmet frågades han hur det var möjligt att människohataren och mördaren förvandlats till något helt annat. Han berättade att han en dag träffade en man som förändrade hela hans liv. Mannens namn var Jesus Kristus.

Det verkade att den nepalesiska statliga tevens tjänstemän var intresserade av hur en terroristledare förvandlats till en fredsälskande människa. Detta budskap skulle folket behöva höra i landet som ständigt hotas av våldsamheter. Och så visades programmet på en rikstäckande tv-kanal. Det kom en enorm mängd feedback på programmet ända från Himalaya-bergen. I feedbacken upprepades orden: ”en enastående historia”. Eftersom tittarresponsen till kanalen hade blivit så omfattande, blev vi sedan ombedda att tillhandahålla fler liknande program. Och mer och mer!

Under 30 dagar kunde miljontals människor i Himalaya-bergen höra evangeliets budskap genom livsberättelser på sina tv-apparater, och det väckte mycket uppmärksamhet. Kampanjkontoret kontaktades av 40 000 hinduiska familjer för att få kampanjboken som berättar om hur en människa kan bli frälst. Dessutom kom det folk till fots från Indien över gränsen till Nepal. De kom över till Nepal för att ringa till vårt kampanjkontor och beställa kampanjboken, eftersom det avgiftsfria telefonnumret inte fungerade i Indien.

Markku: Storstadskampanjer är så att säga MedieMission Internationals huvudprodukt. Mediekampanjer har redan ordnats i 107 städer. Vad skulle du vilja säga om dem, Andreas?

Andreas: Jag tänker att detta koncept verkligen följer de bibliska principerna om hur Jesus, aposteln Paulus och hela Bibeln lär oss att arbeta och verka här i världen. Jesus lämnade himlens härlighet och antog en tjänares gestalt då han blev människa för att nå alla människor. Han lärde sina lärjungar och gav dem missionsbefallningen för att de skulle sprida evangelium.

Det viktigaste i vårt förkunnande är evangeliets okomplicerade och rena budskap. Då kommer vi inte i första hand för välgörenhet och hjälp, utan vår uppgift är att förkunna evangelium. Emellanåt kan vi också hjälpa människor att tillgodose deras materiella behov, men tyngdpunkten i vår verksamhet ligger i evangeliet. Det räcker inte att en människa får kläder och en kopp ris om hennes själ håller på att gå förlorad.

En annan viktig sak är att förkunnandet görs på ett sätt som berör mottagarna. Kulturerna är olika i olika länder. Vi bör anpassa oss till den speciella kultur som råder där mediekampanjen ordnas. Detta är den ena spjutspetsen i vår strategi. Den andra är att vi skall förkunna evangelium ”på vägar och stigar” varje dag. Det är där människor är och därför använder vi medier.

Markku: Hannu, vill du ännu nämna något ställe i Asien?

Hannu: Ja. Vi genomförde en mediekampanj i staden Biratnagar som ligger vid gränsen mellan Nepal och Indien. Hundratusentals nepaleser vandrar till fots till Indien genom denna gränsstad varje år. Olyckligtvis har 300 000 flickor också tagits över gränsen till Indien som sexslavar. Ett av våra mål i staden var att förkunna människovärde och att människan är Guds avbild.

 

I Jesu liknelse om talenter fick en tjänare fem talenter, den andra två, den tredje en talent, var och en efter hans förmåga. Gud investerar i oss på många sätt och vi har fått detta korta liv för att ta hand om Hans investering. Vi är inte alla predikanter eller missionärer. Många är förebedjare och andra är supportrar. Var och en av oss kan vara med i detta arbete på olika sätt.

 

Enligt dina möjligheter kan du stödja MedieMission Internationals globala missionsarbete genom vår donationssida Ge en gåva (referensen största behovet) via denna länk.

Må Gud välsigna dig rikligt!