Nya testamenten, Johannesevangelier och evangeliserande kampanjböcker som vänner till MedieMission Internationals arbete bekostat har nått även de mest avlägsna hörnen i östra Ryssland. Böckerna delas ut av evangelister i Rysslands evangeliska församlingar som är våra samarbetspartners. Dessa böcker har verkat på ett mirakulöst sätt till att människor blivit frälsta och de har lärt känna Gud.
Under åren har frivilliga evangelister från ryska evangeliska församlingar bett en frälsningsbön med över en miljon människor. Nya testamenten, Johannesevangelier och kampanjböcker som tryckts med stöd av de kristna i Norden har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel i detta. Vi har hört från företrädare för församlingar att det har medverkat till att redan över tusen nya församlingar kommit till på olika håll i Ryssland.
Vår erfarenhet har också visat att många av dem som kommit till tro när de läst kampanjboken vill ge den till någon i sin bekantskapskrets och därmed sprids evangeliet vidare.
Så här berättar Larissa som bor i Volgograd: ”Förra söndagen var dagen då jag blev pånyttfödd. Jag läste på kampanjboken vid midnatt. I boken berättades hur jag skulle få mina synder förlåtna och uppleva pånyttfödelse. När jag vaknade på morgonen gjorde jag som det stod i boken. Jag tog penna och papper och skrev ner en lista på mina synder. Listan blev lång.
Jag läste sedan stället Första Johannesbrevet 1:9 i Bibeln: ’Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.’ Sedan rev jag pappret i bitar och kastade bort dem. I det ögonblicket kände jag att en väldigt stor glädje fyllde mitt hjärta. Jag var fri från mina tidigare synder. Det var en enorm upplevelse. Jag ville inte längre ha tobak, alkohol och sällskap av män. Jag kunde överlämna alla mina synder till Gud. Min dotter har också kommit till tro och jag litar på att min son också gör det.”
Evangeliska församlingar i Ryssland har beställt en miljon böcker för i år. MedieMission International fortsätter att låta trycka fler böcker som önskas av församlingar, enligt våra ekonomiska resurser. En kampanjbok kostar 15 kronor (1,5 euro) inklusive frakt.
Vi önskar dig en välsignad sommar!
Hannu Haukka och MedieMission Internationals team
Olika minoritetsspråk från f.d. Sovjetunionen. MedieMission International har varit med i att förmedla evangelium till dem på deras egna språk i 30 år.
Artikeln är baserad på ett radioprogram i Finland (vecka 20). I studion var verksamhetsledare Hannu Haukka, informationschef Markku Tenhunen samt insamlingskoordinator och fältpastor Ari Talja.
Markku: I dessa radioprogram under sommaren talar vi om vårt arbete bland minoritetsfolk som pågått i 30 år. Det finns många minoritetsfolk i Ryssland och före detta Sovjetunionen., t.ex. finsk-ugriska folk.
Ari: Det finns verkligen många av dem! Idag talar vi speciellt om folk som talar kaukasiska språk som det finns tiotals av. Kaukasien ligger vid gränsen mellan Asien och Europa, mellan Svarta havet och Kaspiska havet. I norr gränsar området till Manytj-dalen och i söder till Turkiet och Iran. Utom rysk befolkning, finns där också t.ex. nordkaukasiska folk varav tjetjener är den största gruppen. Till sydkaukasiska språk hör bland annat georgiska och till nordvästkaukasiska språk bland annat kabardinska. Om vi tänker på områdets religiösa förhållanden, så är tjetjenerna sunnimuslimer, men annars finns det mycket av t.ex. naturreligioner.
Markku: I det senaste programmet tog vi upp vad Bibeln säger om minoritetsspråk. Hannu, skulle du vilja fortsätta om detta?
Hannu: Jag ska läsa ett avsnitt från Uppenbarelsebokens kapitel 7 som handlar om den vision som aposteln Johannes fick på ön Patmos: ”Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: ’Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.”
En dag, framför Guds tron, står också en stor skara som består av kaukasiska folk. De prisar Gud för frälsningen som kom till dem! För den frälsning som ni har bett för och för det arbete ni har stött alla dessa år!
Markku: Även om vi här ser tillbaka på historien är minoritetsspråken fortfarande starkt i fokus på MedieMission International, eller hur?
Hannu: Ja. Vi har kunnat göra missionsarbete på språk som talas i Kaukasien och på de finskugriska och de asiatiska och afrikanska minoritetsspråken under dessa år.
Någon tid efter Sovjetunionens kollaps gjorde jag en resa till Kaukasien. Våldet härjade på området och många västerlänningar hade kidnappats och dödats. Som reskamrat hade jag TV-ingenjören Carlos som var mediemissionsarbetare för ett amerikanskt pingstsamfund i Bryssel och gjorde missionsresor runt om i världen. Han var kunnig i att installera radio- och TV-stationer, sändare och antenner. Vi var på resan på önskemål av en västerländsk affärsman för att undersöka möjligheter att göra mediemissionsarbete i Kaukasien. Carlos och jag hade åkt till Vladikavkaz för att ta reda på om det fanns förutsättningar för kristen tv-verksamhet. Vi hade redan flera år tidigare producerat Superbook (52 Bibelhistorier för barn som tecknade filmer) till kaukasiska språk och fått mycket feedback på det från folk i Kaukasien.
Chefen för den lokala kommersiella TV-kanalen hade sökt efter kristna program och vänt sig till MedieMission International. Han erbjöd 6 timmar sändningstid per dag. Kanalen kunde ses av två miljoner människor varav de flesta var muslimer. Största delen av tittarna var tjejener, ryssar, ingusjier och osseter. Avsikten var att de skulle få andliga program på deras egna språk.
Ursprungligen var det meningen att vi efter möten skulle skjutsas av ledarna för TV-stationen i Vladikavkaz till staden Mineralnyje Vody som låg långt borta. Men planerna förändrades och vi sattes i en buss. Jag hade en känsla att detta inte var ett bra tecken …
Markku: Under resan blev ni bestulna av era plånböcker, eller hur?
Hannu: Det hände en hel del under den resan. Vi råkade i allvarlig fara när bussen vi åkte med stoppades två gånger. På hotellet i Vladikavkaz bodde jag i ett annat rum än Carlos och kvällen före bussresan tittade jag på nyhetssändningen som naturligtvis var på ryska. I nyheterna berättades att fyra västerlänningar hade dödats eftersom deras brittiska arbetsgivare inte betalat lösen. Nästa morgon när jag åt frukost med Carlos frågade jag honom försiktigt: ”Råkade du se på kvällsnyheterna?” Han svarade ”nej” och att han somnat tidigt. Jag sade: ”Mycket bra”. Det var en lättnad för mig …
Vi hade färdats i cirka en timme när bussen bromsade in och stannade. I ljuset framför bussen såg jag civilklädda män med automatvapen. Jag böjde ned huvudet och gav Carlos ett tecken att göra det samma. En man steg in i bussen, kastade en blick på passagerarna och gick sedan ut. Vi hade på oss pälsmössor som vi nyss köpt på torget så vi stack inte ut bland de andra passagerarna. Det var ett skrämmande ögonblick. Vi satt långt bak och lyckligtvis kom dessa vapenmän inte längre in i bussen för annars skulle vår resa kunnat stanna där.
Ari: Det låter att ni hade många änglar med er på resan, eftersom Hannu är här i studion idag och kan berätta dessa intressanta historier.
Markku: Ni fick säkert visdom från Gud i den situationen.
Hannu: Det var ett exceptionellt och skrämmande ögonblick.
Markku: Sedan blev ni också stulna på era pengar.
Hannu: Bussresan avbröts en andra gång då beväpnade män krävde skyddspengar av busspassagerarna som hade varit i staden för att köpa matvaror och annat. Alla hade inte pengar utan de måste överlämna t.ex. mandariner eller bananer. Det var ett slags vägtull.
Resan avbröts en gång till när vi anlände till busstationen i Mineralnyje Vody. På perrongen tappade någon en bunt sedlar framför Carlos. Han tänkte plocka upp pengarna för att ge dem till deras ägare, men en yngre man kom och tog dem. Tjetjenska män började samlas omkring oss i nattens mörker. Mannen som förlorat pengarna misstänkte att Carlos hade tagit dem. Vi krävdes att visa våra plånböcker, men Carlos var motvillig. Medan ett tjugotal ögonpar stirrade på oss sade jag till Carlos att han måste visa upp att han inte hade några stulna pengar, och till sist gjorde han det. Sedan visade vi vem som tagit pengarna. Männen började klappa oss på ryggen, bad om ursäkt och lämnade busstationen. Sedan gick jag för att köpa flygbiljetter till Moskva, men när jag kom till kassan upptäckte jag att min plånbok var tom! Carlos tittade i sin plånbok och den var tom också.
Jag bad till Gud och frågade hur vi skulle komma därifrån. Efter vissa svårigheter fick vi våra pengar tillbaka hos milisen. Vi ledsagades till ett närliggande hotell och varnades för att inte lämna det innan vårt flyg skulle gå följande morgon.
Markku: Det hela började med en mediekonferens i Ryssland där någon kom till dig och frågade: ”Finns det någon produktion av kristna program på vårt eget språk?” Under åren har tryckts ett stort antal andlig litteratur och framställts tv-program på minoritetsspråk, ordnats mediekampanjer osv.
Hannu: Från den där konferensen i St. Petersburg minns jag det ögonblick då representanter från Sovjetunionens minoritetsfolk stod framför mig och ställde den frågan. Då startade en stor process som ledde till produktionen av program på många olika språk i Sovjetunionen och sedan i Ryssland.
Markku: Man kan verkligen säga att det var pionjärsarbete. Ari, du vill dela med oss ett Bibelställe där.
Ari: Jag tänker på kapitel 2 i Apostlagärningar. Människor i Babylon ville bygga ett torn och nå till Gud. Då förbistrade Gud deras språk där. Innan dess hade det funnits bara ett språk i hela världen. När Jesus gav missionsbefallningen uppmanade Han lärjungar att stanna i Jerusalem tills de skulle bli döpta i den helige Ande. Jag önskar att jag hade varit på plats på den första pingstdagen! I Apostlagärningarna berättas om talare av cirka 15 olika språk som undrade på pingstdagen: ”Hur kan vi höra dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar?” Det var som om Gud i den situationen bestämt sig för att ångra denna förbannelse av att förbistra språk. Han gjorde sina stora gärningar kända för talare av alla dessa olika språk. När de återvände till de länder där de bodde började evangeliet spridas. Vi har samma helige Ande idag. Den Helige Ande har utgjutits över hela den kristna kyrkan.
Hannu: Ja, hela Nya testamentet talar om Guds vilja och Hans stora plan att evangeliets glada budskap ska spridas till alla folk, stammar och språk. Detta tema upprepas ständigt där, från evangelier till Uppenbarelseboken. Församlingens uppgift är att föra evangeliet till alla folk.
Markku: Hur kom visionen för medieutbildning till?
Hannu: Under sovjetstyre var alla medier förbjudna för församlingar. Efter Sovjetunionens fall hade församlingarna därför inga förutsättningar att använda sig av medier. Det var dock helt nödvändigt om de ville nå 300 miljoner människor. Vi arrangerade medieutbildningar i Ryssland. Vi utbildade ungdomar i församlingar att göra tv- och radioprogram och genomförde också andra, fleråriga utbildningar på olika håll i Ryssland. Det uppskattas att tusentals ungdomar deltog i utbildningarna.
Jag kom att tänka på Jesu liknelse om en man som skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. En fick fem talenter, den andra två, den tredje en talent, var och en efter hans förmåga. Efter en lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och bad dem att göra redovisning av hur de använt den egendom som de anförtrotts. Man kan kalla det för en investering.
Bibeln berättar: ”Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” Han tackar på samma sätt tjänaren som tjänat två talenter till.
Vi är inte alla predikare eller missionärer. Många är förebedjare och andra är supportrar. Var och en av oss kan vara med i detta arbete på olika sätt.
Församlingars situation i Ryssland har varierat dramatiskt under de senaste 70 åren. Sovjetmedborgarna hade inte mycket religionsfrihet. Den postsovjetiska frihetens tid var ett annat extremitet i Rysslands religiösa förhållanden. Numera har religionsfriheten åter blivit mycket mer begränsad. Under dessa förhållanden fortsätter dock församlingarna i Ryssland att arbeta och sprida evangeliet. Också verktygen måste förändras med tiden.
- Jag växte upp i en underjordisk församling. Jag minns fortfarande tiden då vi skrev delar av Bibeln för hand. Min far var pastor i en underjordisk församling. Även om kyrkan var under jorden, grundade vi nya församlingar och vittnade om Kristus till människor. Hundratals kom till tro, säger pingstförsamlingarnas biskop i Orjols län Pavel Abasjin. Biskop Abasjin intervjuades av MedieMissions kommunikationschef Markku Tenhunen.
Med Sovjetunionens upplösning befriades också församlingarna och det blev möjligt att missionera öppet. Församlingarna fick samlas fritt och massevenemang kunde organiseras. Numera har Ryssland börjat sluta sig igen och församlingarnas verksamhet har försvårarats.
Församlingar kan inte avskräckas
Den ortodoxa kyrkan har en mycket lång historia och den har djupa rötter i hela Ryssland. Dess makt sträcker sig utom religion också till politik och kultur. Är Ryssland fortfarande ett starkt ortodoxt land?
- Vi föddes i Sovjetunionen som var en ateistisk supermakt. Det kan verka fint att prata om tusen år av historia, men vi känner till var vi själva bodde och hur vi bodde, säger biskop Abasjin.
- Tro mig, Ryssland är varken ett ortodoxt, islamiskt eller ateistiskt land. Ryssland ter sig annorlunda för alla. Men alla har ett grundläggande behov att lära känna Gud.
- Rysslands officiellt godkända religioner är den ryska ortodoxa kyrkan, islam, buddhism och judendom. Enligt den ryska ortodoxa kyrkan är 86 % av befolkningen ortodoxer, men ortodoxa präster säger att siffran är 3–4 % på sin höjd. I verkligheten deltar ortodoxer gudstjänster ungefär i samma utsträckning som protestanter gör, påminner biskop Abasjin.
- Ursprungligen var de strängare lagarna formellt riktade mot extremistiska muslimer, men i praktiken har det endast varit några få rättegångar mot dem, medan över tusen rättegångar har genomförts mot protestantiska församlingar.
- Det är svårt att förstå vad det här handlar om. Vår verksamhet är öppen. Vi agiterar inte någon till barrikaderna och vi älskar Ryssland. Trots det är den ryska säkerhetspolisen allt mer emot oss, säger Sergej Ratkin, biskop för pingstförsamlingar i provinsen Kaluga.
- Myndigheterna är väl medvetna om allt det humanitära arbetet vi gjort, men de verkar vilja avsluta det. Vi har inte fått veta varför, fortsätter biskop Abasjin. Det finns mycket likheter med sovjettiden. Det råder samma anda nu.
- I dag har de ryska troende inte längre några lätta tider. Religions- och uttrycksfrihet är inte samma för alla. De troende upplever att protestantiska församlingar attackeras. På många håll i Ryssland har människor inte friheten att bekänna sin tro. Församlingsbyggnader har stängts och beseglats på sina håll som begränsar och förhindrar församlingsverksamheten avsevärt. Missionsarbete inom landet är förbjudet. Att bara prata med någon på gatan för att evangelisera eller inbjuda henne eller honom till församlingen kan orsaka böter, fortsätter biskop Ratkin.
- Församlingarna får inte besöka folk på sjukhus och ålderdomshem. Bönrum och kyrkobyggnader kan attackeras kraftigt. Myndigheterna hittar alltid någon anledning till att stänga lokaler. Men när liknande brister framträder hos den ryska ortodoxa kyrkan, varför sluter myndigheterna sina ögon?, undrar biskop Ratkin.
Stor brist på Biblar och kampanjböcker
Trots förändrade omständigheter kan församlingar inte avskräckas. De fortsätter sin verksamhet och mår andligt väl.
- Evangelisation är församlingens uppdrag. Vår uppgift är att förkunna evangeliet under alla omständigheter, framhåller biskop Pavel Abasjin.
När förhållanden och situationer förändras måste församlingar också ändra sina förfaringssätt och verktyg för att nå människor. Idag när öppen evangelisation, massevenemang eller mediekampanjer inte är möjliga är utdelningen av andlig litteratur det bästa sättet att sprida evangeliets glädjebudskap.
Enligt de uppgifter vi fått, har cirka 2 500 nya församlingar grundats tack vare församlingarnas arbete.
Under de senaste sex åren har MedieMission låtit trycka åtta miljoner exemplar av kampanjböcker, Biblar, Nya testamenten och Johannesevangelier.
Litteratur har delats ut genom cirka 2 000 församlingar i Ryssland. Förra året lät vi trycka 1 220 000 exemplar av Nya testamenten, Johannesevangelier och kampanjböcker för de ryska församlingarnas behov. Litteratur delades till församlingar på olika håll i Ryssland. Dessa församlingars verksamhet sträcker sig från Ural till Stillahavskusten. I år har vi fått förfrågningar om att låta trycka sammanlagt 700 000 böcker.
- Min första Bibel som jag fick som 14-åring var tryckt i Finland. Jag har den fortfarande kvar. Jag vill tacka alla finländska troende för deras stöd, säger biskop Abasjin.
- Vi ber om era förböner och tackar er för att ni vill fortsätta detta arbete och investera i evangelisationen genom att låta trycka mer litteratur. Jag litar på att vårt land har en framtid.
Tryckningen av litteratur för församlingar i Ryssland började när den första storstadskampanjen ordnades i Volgograd år 2003. För mediekampanjen trycktes Kraft till förändring-kampanjböcker som innehåller berättelser om livsförvandling.
Under åren har tryckts miljontals exemplar av kampanjböcker. Vi har också låtit trycka Biblar, Nya testamenten och Johannesevangelier som delats ut genom cirka 2 000 församlingar på olika håll i Ryssland.
Enligt de uppgifter vi fått, har cirka 2 500 nya församlingar grundats tack vare församlingarnas arbete. För detta tackar vi Gud som övervakar sitt ord och dess spridning i hela världen.
Pingstbiskop Juri Ananjev, representanten för MedieMissions arbete i Ryssland, säger att cirka 40 pingstkyrkans evangelisationsgrupper aktivt har använt böcker för att nå människor i västra Ryssland och i Sibirien. Kampanjboken har också översatts till olika sibiriska språk.
- Jag är mycket glad över att böcker som bekostats av troende i Norden har nått ut till de mest avlägsna hörnen i östra Ryssland, ända till Stillahavskusten. Där har dessa ”evangelister”, böcker som troende använder, varit till stor hjälp då många hittat vägen till Gud och tagit emot Jesus, säger Hannu Haukka, verksamhetsledaren för MedieMission International.
Folk längtar efter förändring
Böckerna har tryckts i ett sibiriskt tryckeri. Förlagschef Irina Garabanova säger att de mycket gärna översätter och låter trycka kampanjböcker som MedieMission beställer – hittills har över 8 miljoner kampanjböcker tryckts där.
- Kanske mer än någonsin söker folk i Ryssland efter Gud. Det är fortfarande möjligt att dela ut Guds ord där. Det är vår kallelse och vårt uppdrag, konstaterar Laura Haukka, MedieMission Internationals programchef.
En enda bok kan göra skillnad
Under året 2019 lät vi trycka 1 220 000 exemplar av Nya testamenten, Johannesevangelier och kampanjböcker för de ryska församlingarnas behov. Litteratur har delats ut till församlingar på olika håll i Ryssland. Deras verksamhet sträcker sig från Ural till Stillahavskusten.
I år har vi fått förfrågningar om att låta trycka sammanlagt 700 000 böcker. Litteraturarbetet i Ryssland pågår trots koronaviruset.
- Vi låter trycka allt vi kan, men det behövs ekonomiskt stöd. Det finns sällan extra pengar i kassan. Vi har till exempel inte tillräckliga resurser för att genomföra alla mediekampanjer som önskas.
Det finns ett ständigt behov av litteratur i Ryssland, eftersom det fortfarande finns många som inte har hört evangeliet. Många kämpar med olika problem, till exempel alkoholism, och behöver ett budskap om en möjlighet till förändring som Gud kan ge.
Antalet beställningar på böcker kan verka stort. Men en enda bok kan ha en stor betydelse för någon, och den kostar bara 10–15 kronor inklusive fraktkostnader.
- En människa kan bli frälst när hon får litteratur med Guds ord och en vägkarta för ett nytt liv i Jesus. Vi tänker på en människa, en individ och en bok som vi som enskilda personer kan bekosta. Därefter gör Gud det som är omöjligt för människan, frälsningens mirakel, säger Hannu.
Den 18. februari 2020 var en stor dag för den östsibiriska burjatstammen. Från ett sibiriskt tryckeri kom ut 20 000 Kraft till förändring-kampanjböcker på burjatiska.
Nu har burjaterna fått den första evangeliserande boken på sitt eget språk. Hittills hade de burjatiska församlingarna inget evangeliserande material på sitt modersmål. Vi tackar våra vänner för bönerna och det ekonomiska stödet för detta litteratur- och evangelisationsprojekt.
Också jakuter fick en evangeliserande kampanjbok på sitt eget språk.
Jakuterna, eller Sachafolket, bor huvudsakligen i delrepubliken Sacha i den ryska Fjärran Östern. De utgör en etnisk grupp av cirka en halv miljon människor.
Förutom burjater och jakuter, fick deras släktfolk mongoler en kampanjbok i februari. Böckerna håller nu på att levereras till församlingar. Nu får också Mongoliets tre miljoner människor en möjlighet att läsa evangeliet på sitt eget språk.
Tack för dina böner för litteraturarbetet i Ryssland.